Om att inte vilja fly längre....... och några boktips från året som gått
Välkommen tillbaka till bloggosfären. Och lite böcker som jag läst 2022 och kan tipsa om.
Min kille har flyttat in, med mig och min dotter. Så nu stannar jag här. I min lägenhet, i mitt liv, i den här staden, Stockholm. Med alla sina hårda kanter.
Jag har lärt mig att min första tanke när något känns svårt – i mitt fall, att veta vad jag ska hitta på i livet, hur ska jag försörja mig, hur ska jag leva i den här sena kapitalismen – då kommer genast tankarna: spring, fly, flytta, res.
Men nu vill jag ju stanna.
Jag har ofta tänkt: om jag bara får X eller Y händer, så får jag ordning på mitt liv. Kanske mår jag äntligen helt bra, eller känner att jag “växt upp”, vad det nu är. Variablerna har varit lite olika, testa att ersätta X med “att få barn” eller Y med “om jag får ge ut min roman”, så fattar ni.
Då, då, då blir allt bättre.
Och nu har allt det där stora hänt. Jag har kärleken, romanen, barnet. Ändå mår jag dåligt ibland, kanske rent av sämre än jag brukade, trots att jag fått just de sakerna jag drömt om, även om jag vill ha mer av det, såklart.. Mer böcker, mer kärlek, mer familj…. Men nu, när dörrarna har öppnats då ser jag ju, att det bara är nya problem bakom varje port.
(Men, jag ska inte ljuga:
Kärleken kan verkligen lindra fallet, när vi faller, och dämpa smärtan, i det hårda fallet. Allt är lite mjukare i ett lyckligt och hälsosamt förhållande, än under mina fem år som singel.)
Men det blir samtidigt så tydligt, hur det inte finns någon väg till befrielse, på den här jorden. I alla fall ingen genväg. (Jag tror på meditation, till exempel, men det är ju motsatsen mot genväg… Något svårare finns ju knappt, särskilt just när man mår dåligt och är invirad i negativa tankespiraler.)
Ju fler av de där variablerna som jag drömt om som bockas av, desto mindre finns det att skylla på. Det finns inget “om bara”, att drömma om, ska rädda mig.
Precis som jag inte längre kan flytta, fly, för att äntligen trivas.
Jag antar, om ens favoritdrog är konsumtion, eller utseende, yta, operationer eller kläder, vad vet jag, då tar jakten aldrig slut. Men sånt där har aldrig varit min drug of choice. Det är snarare skrivandet, längtan efter att nå ut, att lyckas. Men kommer jag någonsin känna, nu hände det. Nu lyckades jag verkligen.
Jag inser mer och mer, att jag tror inte det.
Jag kommer nog alltid må såhär skakigt, i alla fall i förhållande till vad världen kan erbjuda mig i form av permanent lindring.
Och i takt med den insikten inser jag: det finns ingen riktig räddning. Istället måste man stanna i smärtan och oron. Och hitta något annat i den.
Ett annat sätt att leva, där man inte projicerar sitt liv, på något yttre.
Att bara vara, i sig själv.
Sökandet… efter hur man ska vara människa. Hur man ska orka med allt, vad det innebär.
Är svaret då att jag kommer meditera mer 2022? Jag vet inte, kanske.
Men jag ska försöka, att inte hänga upp mitt mående på något annat, i det yttre, en bekräftelse från någon annan. Inspireras av min kille, som är så nöjd med att bara vara. (Är han upplyst? Det är inte jag, i alla fall, den saken står där med smärtsam klarhet…)
Vila, i den jag är mer.
Kanske är det mitt nyårslöfte.
Jag återkommer nog till det…..
*
Och så… några lästips från 2022
Här några plock, ur min läsning 2022… Jag har också läst hyllade Sara Gordans Natten, och Ia Genbergs Detaljerna och älskat dem (jag pratade om dem utförligt i min podcast i somras – läs även min goda vän, Sveriges överlägset bästa bokbloggare Bernurs text om dem och andra bra böcker, från i somras). Men här kommer några andra som jag har läst i år och kan rekommendera:
Louise Glück, Vinterrecept från kollektivet (diktsamling). Nobelpristagaren Glücks (uttalas “glick” typ, jag sa fel tills alldeles nyligen…) tolfte diktsamling, men den första efter att hon fått Nobelpriset (fatta stressen…? Skönt att va gammal och rutinerad då kanske) som skildrar åldrandet - hon är själv runt 80-årsåldern. Med fint efterord av förläggare och översättare! Jag älskade de här raderna:
Hösten* närmade sig.
Men jag minns att den
alltid närmade sig
så snart skolan slutat.
*hösten är, som ni kanske kan gissa, en återkommande metafor för livets höst, åldrandet, i boken
Johannes Anyuru - Ixelles (roman)
Ja ni har ju säkert hört om denna, men jag gillade den! En ganska experimentell sci-fi-bok som hyllar läsningen, och ger nya perspektiv på utmaningarna i förorten…
Iman Mohammed - Minnen av infraröd (diktsamling)
Underbar samling. Wow. Så fin. Bara läs den. Och känn - lite som en skulptur, snarare än ett konstverk man ska lista ut. Bara var i den. Och du kommer känna…. Eller läs den här recensionen av Nioosha Shams för en ingång till läsningen.
Livbärarna, av Ina Rosvall (roman)
En idéroman i lite sci-fi-tappning (lite som Anyuru) där vi lever i en samtid lik vår, men ändå annorlunda. Kvinnor har “befriats” från graviditeten, för att det ska vara jämlikt med män (det är ju orättvist för männen att kvinnorna ska få lära känna barnen i förväg…. typ), och man ska “slippa”….. kroppen. Men huvudpersonen väljer att bära sitt barn, något som visar sig vara en motståndshandling. En bok vars främsta styrka tycker jag är hur den vänder på många av argumenten och tankarna som finns i debatten, kring vad kroppen är – och inte.
Nina Hemmingson - Rum utan titel (roman)
En lågmäld och lättläst, fin relationsroman om att vara kvinna, konstnär, och den destruktiva kärleken - och skilsmässa. Ömsint skildrad samtid i Stockholm, av en illustratör/konstnär (som författaren själv). Jag kände (tyvärr) igen mig mycket… suck.
Anna Nygren - Allt jag äger & har (It-Lit) (“Roman” / prosalyrisk/blogg/essätext? Ingen aning hur den ska kategoriseras även om den själv säger just, roman - men varför gör den det? Aja….)
Punkig , flippig , bångstyrig… Men varje mening vibrerar i den här boken som kallar sig roman men som är.. jag vet inte. En samling av tankar, en röd tråd, ett utforskande av att vara flickig och ätstörd och autistisk men inte vilja vara duktig och god hela tiden. Om att vara ett geni och ingen bryr sig. En ännu vildare lillasyster till Carro Ringskogs vackra De e kroniskt (som jag också gillade mycket, flytet…). Jag älskar den här stilen, för det är såhär jag skriver när jag inte skärper mig och försöker skriva “som man ska”… Jag tänkte direkt när jag började läsa: Det här låter som Ida 2005… Jag saknar henne :’(
Lauren Groff - Ödet och ursinnet (roman)
Amerikanska Lauren Groff skriver sådär riktigt knäckande bra. Sådär att man tänker, jag ska aldrig mer skriva, jag kan ändå inte skriva som Lauren Groff. Jag blir nästan lite lättad när den tar slut, med vetskapen att jag inte behöver få den här fruktansvärda påminnelsen om min egen litenhet igen…. Jag läste den första gången för några år sedan när jag fortfarande bodde i New York, den stod alldeles vid kassan som en trofé med en lapp om ”boktips” på min lokala bokaffär. Den har inte släppt mig sedan dess, och jag blev väldigt glad – men också lite skärrad – när jag såg att den nu skulle komma på svenska. Skulle den hålla i översättning? Fortfarande traumatiserad över när bandet Cocteau Twins översatts till ”Cocteau-tvillingarna” i en Bret Easton Ellis-bok jag helst vill glömma, blir jag alltid lite skakis när jag får veta att favoriter ska översättas. Men här fanns absolut ingen anledning till oro. Översättningen av Bogg Johanna Karlsson är lössläppt och ledig, snygg och hon vågar ta sig friheter och möjligheter på helt rätt ställen (jag är helt övertygad om att alla intelligenta läsare – och vilka bokläsare idag är inte superintelligenta – fattar vad som menas med tex Anti-Gone, som remix av mytens Antigone. Det behöver inte översättas och förklaras.) Jag recenserade boken i Svenska Dagbladet, så där kan man läsa mer om själva boken. (Fan, jag måste verkligen uppdatera min bild och info-text där… kan nån påminna mig…)
Och så sist men inte minst, den här fenomenala diktsamlingen, som jag tipsade mer om på min kompis Karolinas sajt ArtNotes.
Kanske kommer det fler lästips i nästa veckans nyhetsbrev/blogg. Vem vet… prenumerera så får man se !
Sista tipsen:
Till dess, i veckan har jag lyssnat på och tipsar om: Bandet Dina ögon (mer om det i podden, också…)
Och sett på: Uppdrag Granskning om svenska rap-scenen och lite sent på bollen, men ändå, underbar: serien The Bear, på Disney+.
Och – som sagt: mer om allt detta i vår podcast Kulturbarnen! För den som orkar lyssna på sånt.
Stor kram!
Hälsar Ida